Pluppidupp

Hejhopp! I söndags var allt lite smått förrvirrat och jag var glad tror jag, eller det kändes så på något finurligt sätt. Det var ia alla fall fint att träffa alla. Att bada var nog det bästa tror jag och när Oskar ramlade i vattnet så där fult och klantigt.  Igår var det visst tisdag och jag vaknade upp mitt i mörkret, sex på morgonen och skulle skynda till jobb. "Jaha, vad tycker du om att skanna papper då?"-frågan fick jag så där tre miljoner gånger, älska! Sen stressade jag hem för att rymma in till staden, för att träffa B och S för lite förpepp på Sandys, haha. Sen vidare till Max för att slösa pengar på dyr liten bönsallad. Sen till Circus för att se Håkan för femte gången i år.

Jag kan inte minnas att jag varit på Circus innan så jag blev lite chockad när jag insåg hur litet det var, kändes som att vi skulle på typ Billie the vision eller nåt. Man dog inte av trängsel, man dog inte heller av lycka, men det var fint. Inget Ramlar och inte så mycket fart och kaos som det brukar, men det var okej, för jag var sjuk. Men han fick mig att glömma hur sjuk. Bara att förstå hur sjuk sjuk sjuk jag var som inte kan se när löven faller ner hur fult allting är. Jag blev lite kär, för jag stod brevid två sjömanspojkar som verkade vara syskon och som dansade och levde sig in och jag önskade att jag var dem. Jag tänkte på hur nära han var, för det var inte många centimeter emellan, sen sa han hejdå för att komma tillbaka och då ramlade nånting ner på marken och alla blev panikiga och sen såg jag att det visst inte var nånting och utan någon och inte vem som helst utan Amando. Hon var lite vit, men sen mådde hon bra igen. Jag drömde mig bort när jag såg på Hurricane, när han såg ledsen ut, när han log, när han sa något, och när han bara var han helt enkelt. Om du var tio år yngre; ). Men jag blev sur och trött på att Håkan inte är så laddad som han måste varit förut, då när jag stängde av tvn när han kom. Han sa exaaakt samma saker som han brukar och ja det går väl hem, men man ska inte kunna mellansnacken utantill. Sen var det fint och slut och jag var lite lätt hög och började prata på med sjömanskostymerna. Sen åkte jag ända hem för att försöka sova, det var lite svårt.

Nu har jag jobbat ännu mer och jag har hunnit sova så lite den här veckan att jag inte kan skilja på lycka och sorg, på ilska och glädje. Men imorn då du, då ska jag åka till Skåneland med Moiplupp och jag ska bara sitta och lyssna på alla fina som pratar gullgulligt. Och träffa Chrissy och se Köpenhamn och åka tuffetåg.


Visst känns det fint att va vid liv, en dag till, visst känns det fint nu, Hurricane?

Idag sa Elin L att jag var den drygaste person hon träffat, hon pratade om hur jag var när vi började ettan, hahaha puss på henne! ; )

Det är över, det är verkligen totalt underbart över, i en vecka. Jag kan inte fatta att jag överlevt, fan vad jobbigt det har varit. Veckan har varit väldigt dramatisk, alla har varit ännu mer deppiga, arga och psykbrytiga än i vanliga fall. Men tisdagen var en liten paus från ångesten, insparksfest. Jag, Slow och Bitchis var poppare och musiken var bäst. Det var skönt att dansa av sig lite ångest. Vad kan man mer säga om veckan? Jag har aldrig sovit så otroligt lite under en hel vecka, särskilt inte på grund av skolan. Två eftermiddagar har jag däckat i två timmar, idag var en av dem. Jag kommer hem och det enda jag kan tänka på är att sova, så jag lägger mig i sängen och jag somnar. Det är verkligen inte likt mig, usch usch. Jag känner mig knäckt av skolan, men ska försöka att vara fit for fight när det börjar igen... Dessutom kommer lovet nog bli helt jättejättebra med fint folk och så ska jag ju få chansen att öva skånska, jag satsar ju faktiskt på MVG i skånska A. Hej hopp!

Idag lyssnar jag på Säkert! Sanningsdan är min favorit. Den gör mig lite glad i all stress.

Helgen har varit riktigt fin. I fredags hände typ ingenting och det var väldigt skönt. På lördagdag var jag kreativ med pluppsen och hoppade runt hos Mo. Jag fick med mig ännu en jöttefin bok om kärlek och en engångskamera, sånt e glatt. Sen sprang jag hem och jag var typ stressad så jag sa till Jenni lite halft på skämt att för att spara tid så skulle vi bara släppa av henne i farten, haha, måste sett fult ut! Sen gjorde jag samma sak med Amanda xD.

När jag gick på min kära gata kom två hundar springande på vägen, helt själva. Jag svär att jag inte såg någon ägare i siktet, det sjuka var att dem verkligen såg ut som att dem visste vad dem höll på med, men dem sprang liksom varannat på trottoaren och varannat på vägen, tur att det inte kom några bilar då. Sen sprang dem klart gatan och jag förlorade dem ur sikte...skumt! Sen satte jag på mig dem fina skorna, som jag inte kan gå i, och gick så snabbt jag kunde, sen när vi kom till Elin var jag lite lätt döende. Hos Elin var det jättemys och väldigt söta människor. Puss på det.
 
Igår träffade jag Julia på förmiddagen, det var ett tag sen jag träffade henne sist, men det var jättekul. Vi gick på mitt nya favocafé och sååklart var ju Familjen där. Asså jag dör lite varje gång jag ser honom, men om jag säger hej till honom varje gång jag ser honom kommer jag ju praktiskt taget få nyckel till hans lägenhet snart...Tänk det du! Sen kom min mamma och vi letade present till fröken kusinvitamin. Sen råkade jag köpa två par jeans. Sen såg jag Grey's, äntligen! Sen blev det inget av med min pluggkväll för jag skyndade vidare och träffade Theo-pluppen. Det var också glatt även fast vi inte gjorde så mycket, vandrade mest runt och tog såna där fina kort i fotoautomat, haha! Så snygga!;) Sen läste jag ut Moa-boken och blev lite tankespridd, så tankespridd att jag tänkte mig natten igenom. Jag gick upp vid tjugo över sex för att skriva engelska och för att det kändes ovärt att sova en timme, då kan man ju lika väl skita i det totalt. Så idag bli kaffe-dag. Can't wait! Pussipuss

JA jag vet jag borde plugga nu, men jag kom och tänka på en sak.

Det är nämligen så att jag tror på en grej som forskarna bevisade för några år sen. De sa att barn som är födda mer än tre veckor (jag tror det var tre veckor) försent riskerar att bli lite trögtänkta. Jag var beräknad att födas den 12:e April, vill ni veta när jag pluppade ut? Jo den 9:e maj, haha! Så jag tror på att jag har fått en gnutta av det här trögtänket. Det känns i alla fall skönt att kunna skylla på. Men det var inte det jag kom på nu utan nu kom jag att tänka på om de skulle kunna ha sagt det här till mina föräldrar och dem skulle undvikt att säga det till mig just för att det skulle vara bättre att inte veta. Att jag skulle kunna gå runt och tro att jag var normalsmart och då bygga upp ett bättre självförtroende? haha jag tror inte att det är så, men man vet ju aldrig. Nä nu ska jag låta min hjärnkapacitet gå åt till skolarbete istället. Puss

 
Ska vi fly?

Hopp, jag lever nu endast på hopp och en gnutta ironi, för det är just vad livet är just nu, ironiskt. Och livet är skolan och skolan är otrolig, jag tror jag vill skjuta mig själv och än har ju inte det värsta kommit. Men men snart är det höstlov. Jag har för min överlevnads skull lagt en push-lapp under min säng. Alltså en lapp där det står pushande saker som ska få mig att orka, jag tror lappen kommer få sällskap av flera lapp med fraser om det enda jag har kvar, hopp. Kanske blir dem smått ironiska också när man ändå håller på.

Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur stor förändringen är och jag gillar det inte, tvärtom. Att man kan ändras på alla håll och kanter, att gå ifrån det man en gång var och glömma bort vem man var. Jag blir ledsen i hjärtat när jag inser vad jag förlorat och hoppet om att få tillbaka det jag förlorat är inte på topp. På ett sätt önskar jag att allt var som förut, men ändå inte. Vi kanske har gått om varandra, pusselbitar som vi är kanske vi inte passar, kanske har vi aldrig passat, men jag har ändå gillat helheten, för vi är ju båda två finfina pusselbitar som bara inte ligger bredvid varandra i pusslet längre. Jag har tappat min flumvän och det är faktiskt oersättligt. Och idag är en sån dag då jag sörjer det. ♥

Jag är nog den sämsta i världshistorien på att plugga, jag gör allt för att slippa. Nu har vi inte heller foto mer förän efter höstlovet och det känns lite tråk. Jag och Elin ska hitta på att vi har uppgifter så vi får en ursäkt för att fota ; ). Nu har mina HM-kläder kommit och det är kul, men lite ångest för jag har inte råd att betala dem, hehe. Pluppipuss

Nu är jag för trött för att tänka. Men dagens konstanterande är att regn är riktigt depressionsframkallande. Jag tycker om en söt flicka som jag har varit med mycket i helgen, hon påmnner mig om Peaches Geldof. Det tycker jag är lite fint.

Lördagen var höstig, solig och glad glad. Ni vet inte hur fint och lugnt Söder är på morgonen. Indienkvällen var också mysig med Chaité, Kulfi, indisk musik, rökelser, doftljus, Darjeeling Limited och en knäpp liten Yasmin. Pussi

...Fanns det en liten flicka som visste varken in eller ut. Hon gick i högstadiet och undrade om livet alltid skulle vara såsom det var just då.

 Nu sitter jag och tänker på allt det där gamla som mitt minne börjar sudda ut. Den där perioden i mitt liv då det inte hände så mycket, allting bara flöt på. Vissa dagar mådde jag bra ändå och vissa dagar förstod jag verkligen inte varför just jag var tvungen att ta mig ur sängen och göra något i mitt meningslösa liv. Dem här bilderna är från 2005 och 2006, äldre bilder än så har jag inte på min dator. Jag minns att det var en fin tid på det sättet att jag lärde känna två enastående människor, Moa och Elin. Sen minns jag att jag och Anna hade himlans kul ihop. Folk förändras, ja folk förändras verkligen med tiden. Det har jag också gjort lite så där finurligt och smygande, som allt annat. Jag snackade mer skit, var mer olycklig, mer osäker och sen var jag blygare. Jag tränade och gjorde allt efter rutiner, ja mitt liv var en jävla stor rutin faktiskt. Idag är jag så mycket gladare och säkrare i mig själv, även om jag fortfarande är blyg och lite frånvarande ibland, vissa saker förändras väl aldrig. För såväl då som nu är jag Cissi och det kan ingen ändra på. Puss