What dreams are made of

Hilary Duff. Jag känner att jag måste skriva något om henne. Hon är så mycket för mig. Jag kan vrida mig och tro att jag ska dö för att hon sjunger så jobbigt och gnälligt. Och filmerna, vad fan? Men ändå har jag sett typ alla och jag tycker om dom på nåt sätt. Mitt liv som popstjärna har jag ju till exempel sett 200 gånger typ. Men ändå klarar jag bara inte av vissa saker som hennes kroppspråk och barnslighet. Men vissa sånger sätter sig på hjärnan och jag blir helt glad när jag hör dom. Och det är lite synd om henne, hon har/hade inga vänner, det är därför hon är så tight  med sin syrra. Det är säkert därför hon ser så osäker ut hela tiden också. Så jag kan inte hata henne, men samtidigt är det för mycket som tar emot för att jag riktigt ska tycka om henne. Det blir bara något mellanting mellan hat och kärlek. Men det kommer i alla fall alltid vara hon och jag. Även om jag inte vet om jag ska gråta, skratta eller bara bli glad när jag ser henne. Och liksom, hur pepp blir man jobbigt nog inteav den här låten? haha.
Det är gulligt att hon biter sin syrra i armen förresten, heh?
 


   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0