Nu vill jag bara ha nånstans att flyga
En liten paus i alltihop med Parken och det känns nästan som att jag står och dansar kaotiskt på en festival långt långt bort. Livet borde vara med som en festival. Impulsiv, konstig, sömnlös, musikfylld, springig och lyckokänslor på en underligt hög nivå. Lite mer sånt, tack!
Kommentarer
Trackback
