Pluppidupp

Nu är det elva dygn sen jag skrev här. Det känns lite länge faktiskt.
Men jag har inte saknat det speciellt mycket.
I alla fall så flyter livet på, segt som kola, men ändå.
Jag räknar dagar och timmar förgäves och hoppas på bättre tider,
allt känns så jäklans vardagligt nu.
Allt är upprepningar och rutiner. Jag hatar rutiner och upprepningar.
Snälla säg något oväntat, snälla gör något oväntat för tusan!
Ja jag är bitter till tusen för tillfället.
Imorn ska jag försöka umgås lite med mig själv, det är nog det jag är bäst på ändå.