Pluppidupp

Och vem hade kunnat ana att det skulle falla stora droppar på mitt huvud just idag?
Åh sånt regn kan man väl inte annat än älska!

Idag är det första December, hur fint är inte det på en skala?
Jag har tittat på julkalendern och hittat en fin julkalender som jag ska följa, den heter http://stjarnfallochvinterkyssar.blogspot.com/ .
Sen har jag ätit en god lussebulle också, en lite godare som inte är torr och full med russin utan istället tom på russin och full med
mandelbitar, socker och kanel. Jag önskar att jag kunde få leva och få ha julmys varje dag i denna månad. Snart är det väl i alla fall ganska
 slut med skolsaker hoppas jag.



Såhär juligt var det när jag var i på Tivolis julmarknad förra helgen

Den här har Moa gjort och det ska hon ha all cred i världen för.
 Jag är i alla fall väldigt medverkande.
 Den är till Amanda och orka att vi höjde presentångesten ännu mer nu...
Och sen är vi skickliga till max som kan bli fulla av youtube-klipp. Slå det du!
Tack för lite lycka i all ångest.

Kusiner är något jag tycker mycket om. Detta är en kusin som heter Emelie hon. Hon är fin som få. Sen har jag Solna-kusiner som är ganska galna, men söta. Och Värmdö-kusiner som är små och gulliga. Även Linköpingskusiner som Emelie då bl.a. är. Och Köpenhamnskusiner som är tuffa och överduktiga på att spela piano och Guitar Hero. Solna och Köpenhamnskusinerna har jag träffat denna helg, i Köpenhamn. Det var ganska glatt och danskt, vädligt danskt.Och jag fattade inte ettt ord danska, pinsamt! Förresten ska jag se till att hänga mer i Köpis, för det är tufft där och jag känner att jag har sett aldeles för lite av det tuffa ställena. Plupp!

Jag skriver om allt
för att veta att jag finns
minns mer än jag borde
hela livet blir en film
Skinnflådd spådd att rita upp
en genväg härifrån
son till en revolutionär
född via mikrofon
Jag föddes bland galenskap
när jorden än var rund
fick min första dos av tårgas
när jag öppnade min mun
Hand i hand med min mamma
och en lunga kvar i byn
Vilken syn
alla tonerna som bara tappades ur skyn
Jag skriver om sånt som gör ont
om sånt som känns
om en far en mor en vän
om allting som har hänt
allting som bränns
Skriver saker som jag
kanske inte borde
det finns en längtan till allting
som kan rymmas bakom orden
Det finns en vilja
om att bara låta allt vara förbi
Förbli sig själv
och sen låta resten bli poesi
En melodi sedan länge glömd
vill minnas den igen
Snälla sjung Snälla sjung
Det vi sjöng för längesen

Vi gör det här för att vi måste heter denna låt av Navid Modiri & Gudarna. Ibland tycker jag dem är bra. Och Blythe-dockor är förörvrigt lite av det bästa jag vet nu, jag ska bli en sån när jag blir stor. ♥

Jag hittade en kamera alldeles nyss. Den var något av det underbaraste jag sett och jag började fantisera om hur lyckliga vi skulle bli tillsammans. Jag tänkte att jag visst skulle kunna samla ihop mina guldkronor och köpa den. Men den lilla söta kameran ville inte bo i kalla Sverige, bara i dumma USA. Så om inga mirakel sker så kommer jag och kameran inte träffa varandra någonsin eller på en väldigt lång tid. Den heter i alla fall Minox Leica Mini Golddust Digital Camera. Vi ses i alla fall i mina drömmar kamera lilla.♥

Det har tillkommit en plupp till pluppklanen. Hon skriver dikter och lyssnar på smörig musik. Hon har ett namn också, Pluppilou! Godnatt världen♥

Följer dig hem
tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt

En kort paus
utanför statoilmacken vi köper folköl 3,5
det kommer bara leda till nåt ont ändå
det kommer bara leda till nåt ont ändå

Jag är rädd för du ser för bra ut i svart svart lugg och blå anorak

Den där skogen gör nånting med mig jag blir alldeles för ärlig säger
kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont ändå
det kommer bara leda till nåt ont ändå

Det är kallt
du får låna min halsduk du går så misstänkt nära mig

Du har missförstått
jag är inte värd det här jag har ingenting som du vill ha
det kommer bara leda till nåt ont ändå
det kommer bara leda till nåt ont ändå

kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont ändå
kyss mig inte det kommer bara leda till nåt ont ändå

Du kysste mig nyss det kommer bara leda till nåt ont

Säkert! är nog lite av det bästa jag vet. Nu är jag sur på livet. Men jag tror att jag kan fixa det, det måste jag. Frågan är bara när. Och jag undrar varför vi inte blev vän med pojken med Säkert-tröja och coola glasögonen i somras? Och så tänker jag på i princip allt annat som går att tänka på. Jag satt ute på min balkong igår och drack te, det är såna dagar jag önskar att jag rökte, skulle varit bra då. Idag drack jag varm choklad, jag är nog den bästa i världen på att tröstäta, det hemska är bara att allt smakar precis lika tråkigt och grått som man känner sig. Sen tänker jag på hur fint det skulle vara att översätta Coldplays Fix you till svenska, det ska jag nog göra någon dag.

Igår hade en eftermiddag, en eftermiddag som spenderades med tre obeskrivligt fina typer. Kärlek till dem. Vi bakade några av de finaste muffinsarna jag sett, goda var dem också. Och när dem magiska muffinsarna var klara åt vi dem framför tvn där Håkan sjöng för oss. Och vi sjöng med, tänk så lyckligt!  Detta bevisar ännu en gång att socker är lycka. Puss!

Ibland önskar jag att världen förstod mig bättre och att jag förstod mig på världen bättre. Jag skriver ner vackra ord som lyser upp en grå bok. Jag läser en uråldrig bok från biblioteket med anteckningar från folk innan mig. Plupp!

Jag tänker på små små detaljer, som handtag i guld och sönderbitna naglar. Jag tänker på guldfiskar jag sett och hur jag tänkt att jag var som dem. På såpbubblor som gått sönder, på allt annat som har gått sönder och försvunnit. På visaren på klockan som slår så argt och snabbt och får mig att inse att tiden är kort och att en blå bil eller en för hög bro kan råka göra det ännu kortare och plötsligt avsluta allt som är halvt.

Borde man vänta med sånt man vill göra eller tänka på hur mycket man skulle dö inombords om det inte blivit gjort för att tiden inte räckte till lika bra som man trott?

Men tänk om man började tänka att livet kunde ta slut imorn, skulle inte allt kunna bli så himla fel då? Allt kanske skulle ta slut och man skulle sitta där i 100 år till och önskat att man inte varit så dum och impulsiv?

 Jag tänkte om jag skulle fly och inte berätta för någon. Komma tillbaka en vecka senare, inte säga nånting. Jag gillar flykten tror jag. Eller resan, att vara på väg någonstans. Jag tänkte jag skulle sätta mig på en buss och se vart jag hamnade.

Why do I want you now that I can't have you?
Why didn't I just want you back when I had you, back when I had you?
Why do I want you now that I can't have you?
Why didn't I just want you back when I had you, back when I had you?
Why do I want you now that I can't have you?
Why didn't I just want you back when I had you, back when I had you?
-   I-rony med Sophia Somajo

Idag lyssnar jag på dålig musik i överflöd och har pratat i telefon i lite väl många timmar. Har gått runt i pyjamas hela dagen och tänkt och pratat av mig på Anna och Elin om allt som snurrat runt. Jag känner mig mer förrvirrad än någonsin. Jag sitter och

tänker på all skånska jag pratat och att jag vill åka till göteborg. Och så vill jag tillbaka till Skåne vädigt mycket också. Tack för att lovet blev fint!

Hejhopp! I söndags var allt lite smått förrvirrat och jag var glad tror jag, eller det kändes så på något finurligt sätt. Det var ia alla fall fint att träffa alla. Att bada var nog det bästa tror jag och när Oskar ramlade i vattnet så där fult och klantigt.  Igår var det visst tisdag och jag vaknade upp mitt i mörkret, sex på morgonen och skulle skynda till jobb. "Jaha, vad tycker du om att skanna papper då?"-frågan fick jag så där tre miljoner gånger, älska! Sen stressade jag hem för att rymma in till staden, för att träffa B och S för lite förpepp på Sandys, haha. Sen vidare till Max för att slösa pengar på dyr liten bönsallad. Sen till Circus för att se Håkan för femte gången i år.

Jag kan inte minnas att jag varit på Circus innan så jag blev lite chockad när jag insåg hur litet det var, kändes som att vi skulle på typ Billie the vision eller nåt. Man dog inte av trängsel, man dog inte heller av lycka, men det var fint. Inget Ramlar och inte så mycket fart och kaos som det brukar, men det var okej, för jag var sjuk. Men han fick mig att glömma hur sjuk. Bara att förstå hur sjuk sjuk sjuk jag var som inte kan se när löven faller ner hur fult allting är. Jag blev lite kär, för jag stod brevid två sjömanspojkar som verkade vara syskon och som dansade och levde sig in och jag önskade att jag var dem. Jag tänkte på hur nära han var, för det var inte många centimeter emellan, sen sa han hejdå för att komma tillbaka och då ramlade nånting ner på marken och alla blev panikiga och sen såg jag att det visst inte var nånting och utan någon och inte vem som helst utan Amando. Hon var lite vit, men sen mådde hon bra igen. Jag drömde mig bort när jag såg på Hurricane, när han såg ledsen ut, när han log, när han sa något, och när han bara var han helt enkelt. Om du var tio år yngre; ). Men jag blev sur och trött på att Håkan inte är så laddad som han måste varit förut, då när jag stängde av tvn när han kom. Han sa exaaakt samma saker som han brukar och ja det går väl hem, men man ska inte kunna mellansnacken utantill. Sen var det fint och slut och jag var lite lätt hög och började prata på med sjömanskostymerna. Sen åkte jag ända hem för att försöka sova, det var lite svårt.

Nu har jag jobbat ännu mer och jag har hunnit sova så lite den här veckan att jag inte kan skilja på lycka och sorg, på ilska och glädje. Men imorn då du, då ska jag åka till Skåneland med Moiplupp och jag ska bara sitta och lyssna på alla fina som pratar gullgulligt. Och träffa Chrissy och se Köpenhamn och åka tuffetåg.


Visst känns det fint att va vid liv, en dag till, visst känns det fint nu, Hurricane?

Idag sa Elin L att jag var den drygaste person hon träffat, hon pratade om hur jag var när vi började ettan, hahaha puss på henne! ; )

Det är över, det är verkligen totalt underbart över, i en vecka. Jag kan inte fatta att jag överlevt, fan vad jobbigt det har varit. Veckan har varit väldigt dramatisk, alla har varit ännu mer deppiga, arga och psykbrytiga än i vanliga fall. Men tisdagen var en liten paus från ångesten, insparksfest. Jag, Slow och Bitchis var poppare och musiken var bäst. Det var skönt att dansa av sig lite ångest. Vad kan man mer säga om veckan? Jag har aldrig sovit så otroligt lite under en hel vecka, särskilt inte på grund av skolan. Två eftermiddagar har jag däckat i två timmar, idag var en av dem. Jag kommer hem och det enda jag kan tänka på är att sova, så jag lägger mig i sängen och jag somnar. Det är verkligen inte likt mig, usch usch. Jag känner mig knäckt av skolan, men ska försöka att vara fit for fight när det börjar igen... Dessutom kommer lovet nog bli helt jättejättebra med fint folk och så ska jag ju få chansen att öva skånska, jag satsar ju faktiskt på MVG i skånska A. Hej hopp!

Idag lyssnar jag på Säkert! Sanningsdan är min favorit. Den gör mig lite glad i all stress.

Helgen har varit riktigt fin. I fredags hände typ ingenting och det var väldigt skönt. På lördagdag var jag kreativ med pluppsen och hoppade runt hos Mo. Jag fick med mig ännu en jöttefin bok om kärlek och en engångskamera, sånt e glatt. Sen sprang jag hem och jag var typ stressad så jag sa till Jenni lite halft på skämt att för att spara tid så skulle vi bara släppa av henne i farten, haha, måste sett fult ut! Sen gjorde jag samma sak med Amanda xD.

När jag gick på min kära gata kom två hundar springande på vägen, helt själva. Jag svär att jag inte såg någon ägare i siktet, det sjuka var att dem verkligen såg ut som att dem visste vad dem höll på med, men dem sprang liksom varannat på trottoaren och varannat på vägen, tur att det inte kom några bilar då. Sen sprang dem klart gatan och jag förlorade dem ur sikte...skumt! Sen satte jag på mig dem fina skorna, som jag inte kan gå i, och gick så snabbt jag kunde, sen när vi kom till Elin var jag lite lätt döende. Hos Elin var det jättemys och väldigt söta människor. Puss på det.
 
Igår träffade jag Julia på förmiddagen, det var ett tag sen jag träffade henne sist, men det var jättekul. Vi gick på mitt nya favocafé och sååklart var ju Familjen där. Asså jag dör lite varje gång jag ser honom, men om jag säger hej till honom varje gång jag ser honom kommer jag ju praktiskt taget få nyckel till hans lägenhet snart...Tänk det du! Sen kom min mamma och vi letade present till fröken kusinvitamin. Sen råkade jag köpa två par jeans. Sen såg jag Grey's, äntligen! Sen blev det inget av med min pluggkväll för jag skyndade vidare och träffade Theo-pluppen. Det var också glatt även fast vi inte gjorde så mycket, vandrade mest runt och tog såna där fina kort i fotoautomat, haha! Så snygga!;) Sen läste jag ut Moa-boken och blev lite tankespridd, så tankespridd att jag tänkte mig natten igenom. Jag gick upp vid tjugo över sex för att skriva engelska och för att det kändes ovärt att sova en timme, då kan man ju lika väl skita i det totalt. Så idag bli kaffe-dag. Can't wait! Pussipuss