But the streets will never change


Jag har en känsla, eller jag har två känslor. Den ena är en omänsklig stress blandat med ett sockerbehov som inte är av mänsklig sort det heller. Den andra är lite lycklig, fast ändå inte lycklig på det sättet att jag gör lyckohopp i korridorer eller skrattar mer. Nej det är mer så att jag ler lite ibland, helst när ingen ser, men inte så mycket mer än så. Lite som ett förstadie till att bli kär kanske, lite mer behagligt än att vara kär måste jag säga.Att vara kär är mer speciellt, lite längre mellan högsta topparna och dem lägsta bara. Jag ska försöka förälska mig i platser och städer nu istället tror jag. Eftersom klockan är över tolv kan jag säga: Imorgon åker vi på finfina äventyr! Åh så fantastiskt!
Nej nu ska jag sova lite. Godnatt! ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0