Monday morning



Att vakna till så här glad musik kan göra en vardaglig dag så mycket bättre.
Åh jag blir så glad inifrån och ut! Puss

Varför finns det inga kvoter för idioter?


Jag hatar att gå i kyla. Jag har gått väldigt mycket dom senaste dagarna tycker jag. Idag känns Markus Krunegård helt rätt. Men det var lite varmare idag. Inga snöstormar.

Vill höra samma sång, där allt blir bra imorn


Ungefär så. I fredags. Det var fint.

Here comes that feeling


Åh jag vill hitta på något annorlunda.
Jag vill åka till typ Lund och enbart prata brittisk engelska
och få folk att tro att jag faktiskt är från England.
Med andra ord är allt precis som vanligt.
Bara en massa små drömmar istället för att leva i vardagen.

Äppelöga



Förlåt, men jag och min kamera är i olika delar av lägenhet och vi orkar inte söka upp varandra.
Men min dator gömmer alltid på små foton från andra håll. Au-out!

What dreams are made of

Hilary Duff. Jag känner att jag måste skriva något om henne. Hon är så mycket för mig. Jag kan vrida mig och tro att jag ska dö för att hon sjunger så jobbigt och gnälligt. Och filmerna, vad fan? Men ändå har jag sett typ alla och jag tycker om dom på nåt sätt. Mitt liv som popstjärna har jag ju till exempel sett 200 gånger typ. Men ändå klarar jag bara inte av vissa saker som hennes kroppspråk och barnslighet. Men vissa sånger sätter sig på hjärnan och jag blir helt glad när jag hör dom. Och det är lite synd om henne, hon har/hade inga vänner, det är därför hon är så tight  med sin syrra. Det är säkert därför hon ser så osäker ut hela tiden också. Så jag kan inte hata henne, men samtidigt är det för mycket som tar emot för att jag riktigt ska tycka om henne. Det blir bara något mellanting mellan hat och kärlek. Men det kommer i alla fall alltid vara hon och jag. Även om jag inte vet om jag ska gråta, skratta eller bara bli glad när jag ser henne. Och liksom, hur pepp blir man jobbigt nog inteav den här låten? haha.
Det är gulligt att hon biter sin syrra i armen förresten, heh?
 


   

Meet me in the garden


Min nya grej, egofoton. Eller snarare så tog vi en paus på några år
och återfann varandra för några veckor sen.
Har vi saknat varandra? Haha nja, vi har nog aldrig varit någon bra kombination.

Jag vill tillbaka till den tiden då jag inte bara la in bilder här utan även skrev små saker. Det går inte så bra längre. Men det kommer säkert tillbaka. Jag har ju inte precis tappat min hjärna med alla mina onödiga tankar i ett dike eller så. Dom finns där fortfarande, fast jag skriver mycket dagbok nu förtiden. Jag antar att det är där dom hamnar nu. Men nu har jag skrivit ut den, så nu är det mycket möjligt att de hamnar här istället. Je ne sais pas. Nu ska jag träffa Julia! Ciao!♥


I could be dreaming



Åh vad jag tycker om er.
Ni som fyller upp en tråkig tisdag med grön öl och brownies.
Ni som sätter er på centralen och väntar på tåg som aldrig kommer och människor som inte finns. 
Tack!♥

The black will be white and the white will be black



Can you stay up to see the dawn in the colors of Bennetton?


En hatt full med tussilago




Den här veckan är jag glad. Himla glad för det mesta.
Och jag fick fota i timmar igår, det kändes väldigt bra för själen.
Snart väntar alla äventyr!

Tell me all your lies and I will tell you one too


Jag både älskar och hatar att allt står så still när det borde röra sig.
Om jag bara var 20 skulle jag kunna hoppa runt och dansa till Moofish catfish
eller något annat fint band på Cosy records lite ibland.
Landet spelar dom alltför ofta utan mig.

Av tankar styrs din färd


Idag har jag varit så himla trött och mitt huvud har bankat väldigt hårt.

Så jag bestämde mig för att anropa yttre rymden för lite hjälp. Ner kom några helttrevliga astronauter och bjöd på lite sugrörsdricka. Gott tänkte jag och mitt huvud slutade banka.

Sen blev dom dryga och jag bestämde mig för att fly. Jag liftade med en spansk kille som tydligen hade fått ihop det med en gosedjurshund. Deras barn var ungefär lika gamla som jag och ovanligt smarta för att vara goseskor (som dom kallade sig). Vi begav oss ut på de svenska vägarna i jakt efter rådjur, goseskorna tyckte dom var fina att titta på och ibland äta.

På vägen stötte vi på lite förhinder. Mario, Luigi och deras bröder var ute på en tur och blev helt överpepp på att tävla mot oss. Och dem vågar man ju tyvärr inte säga nej till. Roligt nog så var dom så osmarta att dom kastade ut sina bananskal framför sig själva så dom slirade i dom istället för oss. Kul tyckte vi och vann tävlingen. Efter att ha lugnat ner dom lite med lite peppsnack om att vinna inte är allt och sånt bjöd dom in oss till Cruella de Vils fest. Hon har tydligen landställe i Östersund och där skulle det vara heltfestligt så vi hängde på.

Hon var inte så ond som man kan tro. Hon blev lite glad i hatten och berättade alla sina hemligheter. Visste ni tex att henne päls bara är fejk? Jag blev djupt besviken och gjorde mitt bästa för att slippa henne, det var svårt, men till slut lyckades jag.

Det var nämligen så att mina föräldrar kommit hela vägen från Stockholm för att hämta mig. Dom var himla arga och oroliga. Men tack och lov så hade dom stött på Harry Potter på vägen och han var skitgenerös och lånade ut en kvast så jag kunde flyga hem. Så nu är jag hemma i tryggt förvar. Puss och hej!

När blir vinter vår, när får foten tår




Idag stänger vi ögonen hårt, tänder alla lampor och ljus.
Och så lyssnar vi på det här och det här.
Nu är jag hemma för att stanna några veckor.


RSS 2.0