Ett tu tre på marken, sitter och väntar modigt på sparken.
Jag tror inte att verkligheten riktigt finns längre, inget är på riktigt. Och nationaldagar ska man göra till något speciellt. Speciell, overklig och minnesvärd. Nu har vi gått igenom den läskigaste av tunnlar och det enda som hände var att hjärtat slog några extra slag. Det är bland kanyler, rostiga burkar våra skuggor stoltserar sig. Tänk om det här inte var fantasi, vad mycket jag skulle tycka om världen då. Men ni är på riktigt, det vet jag och det gör mig så obeskrivligt lycklig i hjärtat. Puss! ♥
